(Går-)dagens strapatser

Jag, mamma och Herkules har varit i Uppsala under den 28:e oktober. Dagen förflöt så fint; vi promenixade vid Svandammen och i stadsparken. Det var faktiskt vid Svandammen i Uppsala som jag såg en dalmatiner för första gången. Jag vill minnas att den var mestadels vit och med - som störst - femkronor-stora fläckar jämnt utspridda över kroppen. Den bar svansen och huvudet högt. Såsom Herkules gjorde idag.
 
Han är fin han, min pojk. Jämt får han kommentarer och barn ropar ofta, "Kolla mamma, en dalmatin!"
 
 
Man blir kanske lite mallig när man går där med sin hund.
Ibland hör man; "Mamma, kan inte vi också skaffa en dalmatin?" och leendet falnar. Tänk hur mycket bättre många hundar skulle må om man inte alls gick på utseendet eller ett enstaka karaktärsdrag.
 
Jag är inte så säker på att den där första dalmatinern jag såg när jag var runt sex år - vid Svandammen - var så mycket friskare än Herkules. Förhoppningsvis var den det men det är lite svårt att se, även på Herkules att han har sina allergier mot fåglar, kvalster och matprotein bland annat - om man inte har erfarenhet av sådant redan. Man måste veta exakt vart man ska titta. På den tiden såg jag bara hunden, som strosade förbi mig på några ögonblick. Så vacker.
 
Ett av dalmatinernas, av mig, mest uppskattade drag är faktiskt det där vaktandet. Herkules hade på sig den röda röda scarfen (han ser så söt ut i dem!) som pekar ut honom som "Vakthund!"
Ett annat som jag uppskattar väldigt mycket är sättet han hälsar på hästar och kor, och även katter och burdjur. Han har inte mycket till jaktinstinkter, så det är rätt lugnt här hemma. Leksaker är en annan sak dock. Det ska vara stora, helt bomullsfyllda leksaksdjur med nån form utav ljudeffekt, och det som är så roligt med dem är förstås att trasa sönder tyget. Knäppt nog ryggar han undan om det är ett fluffigt djur som rör på sig.
 
 
 

Dalmatiner mellan himmel och jord

 

Kära Herkules. Hans ena öra är väldigt varmt nu, det är lätt hänt att öroninflammationen sprider sig till det andra örat. Stackarn. Vi har börjat medicinera honom, så det är nog snart över. Det gick snabbt förra gången, när det var det högra örat. 

När Mandana pratar om nästa hund som för henne blir antingen en tervueren till eller också (troligen) en malinois så blir jag ju också lite valpsjuk. Men efter Herkules tror jag inte att det blir fler hundar på ett tag, jag vill ha kvar honom så länge jag kan även om han inte är den friskaste hunden, med alla sina allergier. Om det blir fler dalmatiner så vet jag i alla fall vilka tecken jag ska leta efter, och det är något riktigt bra jag och mamma har fått ut av Herkules sjukdomshistoria. Dalmatiner, ja, dalmatiner...

Då gjorde det inte saken så jättemycket bättre att jag hittade en tråd på iFokus om just dalmatinern och dess specialitet. Då tänkte jag på Herkules uppfödare, hon har förlorat många av sina prickiga hundar under de senaste åren. Herkules mormor dog av ålderdom för inte så länge sedan. Uppfödaren har nog inte mer än två hundar nu; brorsan och morsan till H.

http://brukshundraser.ifokus.se/discussions/5189383a8e0e746e030009f2-road-trial-for-dalmatiner?discussions-1
Trådskaparen började med att citera SKK:s ord om karaktärsdragen för dalmatiner;
"Den är en uthållig, relativt snabb och anpassningsbar följeslagare som under årtusenden lärt sig att följa människan som vän och arbetspartner. Det är en utpräglad sällskapshund med låg jaktinstinkt. Rasen är en nyanserad och varnande vakthund. Den tar sitt vaktande på stort allvar utan att på något sätt vara överdrivet aggressiv. Dalmatiner är också känd för sin förmåga att umgås med hästar och att den trivs i stallmiljö. I USA finns ett bruksprov för dalmatiner, road-trial, där man mäter just rasens förmåga att följa häst och vagn samt häst och ryttare."

Därefter beskrivs Road Trial som är den enda formen av hundsport som endast är dalmatinern förbehållen. "Road Trial startade i USA på 1930 talet av en liten skara entusiaster som ville återuppliva dalmatinerns gamla användning som vagnshund. (...) Emellertid har man för att förenkla träning och tävling infört möjligheten att istället för häst och vagn använda häst och ryttare."

"Road Trial har två momement - en lydnadsdel där föraren till häst skall visa prov på hundens lydnad. Hunden skall följa hästen i hasorna eller strax bakom, den får inte springa okontrollerat fram och tillbaka eller uppehålla sig framför hästen, den skall kunna läggas eller sättas på kommando vid stillastående, och ekipaget skall kunna passera en störning utan att hunden lämnar sin position. Hunden skall också kunna följa häst och ryttare i en tempoökning (en rask galopp). Till lydnaden kommer ett uthållighetsprov där häst och ryttare och hund skall avverka en terrängbana på ett par mil. Häst och hund undersöks av veterinär före och efter uthållighetsprovet. Ett ekipage kan bestå av en dalmatiner eller flera."

Jag är numer med i grupperna "Vi som har dalmatiner i Sverige", "Road Trial för Dalmatiner", "Dalmatiner", "Dalmatians", och "DALMATINER".

För skojs skull ska jag och Herkules öva lite på lydnaden. Öva MYCKET. Och jag ska visa upp resultaten och hur jag applicerar Road Trial-träningen på cykelturer tills det sitter helt, och tills jag tar upp ridningen. Kanske till hösten. Det speciella med dalmatinern är som sagt bandet till hästar, den näst intill bortavlade jaktinstinkten och att de skrattar/flinar när de blir riktigt glada. Och att de behöver äta mer regelbundet än andra raser, dvs tre riktiga mål mat om dagen (Herkules äter Royal Canins torrfoder, Hypo-Allergenic någonting...). Mycket annat, också, men jag kommer inte på så mycket mer just nu. De är vackra och himla underbara. När de inte dör unga på grund av sjukdom.
 
 
 

Hundar Utan Hem, Hittehund och Hundstallet

På iFokus trevade jag efter folks erfarenheter av Hundar Utan Hem (där huvuddelen av hundarna som är till salu är gatuhundar från Irland, resten är svenska omplaceringar som alltså kan ha stamtavla och framförallt har bott i Sverige under hela sina liv) av nyfikenhet då jag brukar kika in på HuH.
http://hundar.ifokus.se/discussions/51a8ea198e0e741b6900207b-hundar-utan-hem
http://omplacering.ifokus.se/discussions/51a8e8f18e0e741b62001e41-hundar-utan-hem
http://blandrashundar.ifokus.se/discussions/51a8e94ace12c44dfd0003fb-hundar-utan-hem
 
Jag berättade om en söt liten kille som jag såg på HuH och hur gärna jag hade tagit den hunden under mina vingar om jag hade eget boende, tiden, orken att aktivera en BC-blandning och framförallt plats. Skrev även:
"En på valpkursen jag gick med min nu fem år gamla dalmatiner (de har svenska dalmatiner på sidan förresten, haha, och här sitter jag och dreglar) hade adopterat en liten valp från Rumänien samt en väldigt skygg tik som hon hade haft i några år. Beundransvärt."
http://hundarutanhem.se/Hundarna/Mellanhundar/Harry/
 är en irlänsk röd setter korsad med border collie.
 

Det märks tydligt vilka sajter på iFokus som man vill hålla till på. På Hundar svarade man "HuH är en skitsajt, massa lurendrejerier, falska intyg och sjuka hundar" men också "Jag föredrar Hittehund och Hundstallet". Jag fick vibbarna, "läs på, du hör inte hemma här och vi har bättre saker för oss än att ta hand om idioter". Det betyder inte att jag stördes av avsaknaden av smileys, utan endast den buttra tonen som genomsyrade inläggen.

På Omplacering och Blandrashundar fick jag glada svar där vissa även hade glada smileys; "Här har vi en rumän!" och "Här har vi en till irländare". Bara solskenshistorier. Hundar iFokus är lite "överbefolkat", och folket från andra hundrelaterade sajter samlas där. Därför är det lite överbefolkat, och många av dem som skriver är i unga tonåren alternativt äldre än 20 och i deras tycke allvetande. Det är min uppfattning och min erfarenhet, nu är inte alla som läser det här jag. Ni är välkomna att kommentera, och kommentarerna publiceras och svaras på. För jag tänker vara ärlig. Av mig verkar många på Hundar vara oåterkalleligt omogna eller bara otrevliga, fientliga och negativa eftersom många inte kommer med "Här är andra sajter", eller "Här är min historia om mina goda/dåliga erfarenheter" utan mer "Vilken skitsajt du tipsar om, skäms du inte?" (helt omotiverat, utan några källor som styrker vilken "skitsajt" det är). De negativaste kommentarerna tycks få flest "Bra inlägg"-markeringar vilket inte är min erfarenhet av Hundar iFokus utan andra sajter som av mig anses vara "överbefolkade". Senare fick jag höra mångas erfarenheter i mina tre trådar.

Hundar iFokus
(Det första inlägget - mitt inlägg - fick 4 "gillningar")
"Har hört att det är en skitorganisation. Lurendrejerier, falska veterinärintyg och sjuka hundar." (liksom vart är dina referenser, inget illa ment, jag är bara nyfiken - kommentaren fick 4 "gillningar" vilket är ett stort antal, man kan ju vänta sig ungefär 2 i vanliga fall)
"Hundstallet finns ju också, de verkar bra."
"Föredrar Hittehund, bara hört dåliga historier ifrån HuH"
"Föredrar Hittehund, bara hört dåliga historier ifrån HuH" (kan du länka de dåliga historierna?)
"Jag har en hund från HuH en bc blandning från irland. Han var väldigt nervös och rädd när han först kom men jag visste att han skulle vara det, dom gömde inte hans negativa sidor för mej och jag har bara bra erfarenheter av dom."
"http://hundar.ifokus.se/discussions/5046153388f47243a1003f42-lurad-blind-tumorer Här är min erfarenhet av dom.."
"http://hundar.ifokus.se/discussions/4f39b05ad4ebea74ec000992-vad-ar-det-for-fel-pa-dessa-organisationer Det var den här tråden jag menade :)"
"http://www.dt.se/djurliv/1.5595389-gatuhundarna-valler-in http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/vill-varna-for-adoption-av-hundar-fran-rumanien"
http://hundar.ifokus.se/discussions/51a8ea198e0e741b6900207b-hundar-utan-hem
Men den var användbart att få hela bilden.

Omplacering iFokus
(Det första inlägget - mitt inlägg - fick 0 "gillningar")
"Jag brukar alltid säga att man kan ju ta hand om alla tusentals herrelösa i Sverige till en början innan man ger sig in på att adoptera från utlandet. Men helt klart värt att påminna om att de finns många på hundstallen som behöver hem"
"Precis! Sant. Såg en annons för ett tag sen dock. En riktigt fin pensionerad jämthundstik (10 år gammal) som använts till jakt. Nu när hon var gammal och trött så ville jägaren bli av med henne för en 50-lapp ungefär. Han skrev ett mejl till mig att "Pris spelar ingen roll, du kan få henne för hon går bara och skrotar. Jag satte bara 1000:- för att det inte gick att sätta nåt mindre på en hundannons."
Jag hade lust att hjälpa hunden, men jag har varken plats, tid eller ork just nu. Hundstallet och Hittehund ska jag kolla upp i framtiden." (mitt svar på den tidigare kommentaren som en annan användare också höll med om)
"Hemskt med sådana personer, hade man själv haft platsen hade man ju aldrig sagt nej"
http://omplacering.ifokus.se/discussions/51a8e8f18e0e741b62001e41-hundar-utan-hem

Blandrashundar iFokus
(Det första inlägget - mitt inlägg - fick 4 "gillningar")
"Har en voffe från Rumänien :) Inga problem att ta hundar som inte kommer från någon svensk kennel inte ;)"
"Jag har tre st. fd gatuhundar, två från spanien och en från portugal. Inte genom HuH dock."
http://blandrashundar.ifokus.se/discussions/51a8e94ace12c44dfd0003fb-hundar-utan-hem#4 (sista paragrafen: "Ursäkta om det blev extremt kladdigt för era ögon, men kritiken mot HuH behövde belysas lite. Jag har bara hört solskenshistorier om siadn dock. Jag tycker att det är värt en medalj att ni (#1 #2 och #3) har givit människans s.k. bästa vänner en andra chans.")
"Vi har en lurcher från Irland, Huh hjälpte oss att ta hem honom då vi hade hittat honom på Carrick dogshelters hemsida. Vi har bara bra erfarenheter av Huh och "vår" hund är helt underbar."
"Men tar man en hund som växt upp på ett shelter eller hittats lösspringande så måste man räkna med att den har mer eller mindre problem som man måste jobba med. Kan vara svårt att ta en hund från utlandet om man inte har någon erfarenhet av hundar tidigare. Vi hade haft hundar i många år som kom från uppfödare, flera med nått problem eller sjukdom och vi tyckte att vi kunde hundar rätt bra vid det här laget. Dessutom hade vi äldre stabila hundar som kunde "hjälpa" oss. Vi kommer alltid att ta hundar från Irland i fortsättningen. =)"
"Jag tror att det finns positiva och negativa erfarenheter som med allt annat ;). Falska veterinär intyg får ju inte förekomma men ofta får dom intygen på Irland och HuH tar in hundar från flera olika Shelter så det behöver inte vara deras fel. Jag har varit med om att en stor och känd uppfödare i Sverige visat mej falska veterinärintyg en valp som fått UA på allt och hade ett stort navelbråck vilket hon berättade efter att jag skrivit på pappren. Så det händer ju överallt. En del kanske inte heller är redo för en hund som kommer med "bagage" vilket dessa hundar ofta har. Jag gillar hundstallet men just när jag var ute efter en till hund hade dom bara muskel hundar och det är helt enkelt inte min typ av hund. Men jag måste säga att jag aldrig har haft en hund som är så tacksam för allt som Tony är."
"Här finns också en rumän, men från en helt annan organisation."
"Vi är nog ganska många blandisägare o fd blandisägare som är kritiska till den organiserade importen av gatuhundar."
http://blandrashundar.ifokus.se/discussions/51a8e94ace12c44dfd0003fb-hundar-utan-hem

Min nästa hund blir troligen en blandrashund, för den iFokus-sajten vill jag verkligen hålla till på. Alla verkar så tillmötesgående och trevliga. Så rara.
Jag är ändå nöjd över att vår första hund var en sjuk/allergisk hund, för nu vet jag vilka tecken jag ska kolla efter. Mamma funderade lite och kom fram till att hon eventuellt skulle vilja ha en dalmatiner igen, senare i livet. För skojs skull tittade jag lite på HuH och hittade två (svenska, med stamtavlor) dalmatinerhanar.

Eros var mer av Herkules kroppsbyggnad, men något muskulösare. Herkules är ganska slank och smäcker, "fin" som en tik ibland. Det är härligt att se en Herkules som omväxling, för han kan vara riktigt fin. Han är dock hane, trots kastreringen, och det hörs tydligt på hans myndiga stämma. Det är nog få som har ett sådan djupt och hotfullt skall, haha. Han är en vakthund som tar sitt vaktande på stort allvar, även om det kan gå till överdrift ibland. Han är dock väldigt mogen.

Payton var ett riktigt muskelberg, ingen tvekan om att det var en han. Grov benstomme, grov käke... Man ser att det är muskelhund i hans linjer. Dalmatinern har ju i grund och botten både pointer och bullterier i sig, och mer än så. Men de raserna "ger sig till känna" (mer eller mindre, det finns självfallet långt mycket grövre och framförallt större/högre hanar) när man jämför de båda kroppstyperna. Jag gillar de lite mindre hanarna dock, även om de muskulösa killarna är snygga att se på, särskilt i domarnas ögon. Deras prickighet var också i stil med svenska utställningschampions, för domarna ska det helst vara 10-15 prickar utspridda över hela kroppen och de ska inte flyta ihop eller vara större än en femkrona. Fult, enligt mig.
http://hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Eros/

http://hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Payton/
 
Herkules fick en fin kommentar av en tjej med en dalmatinerblandis. Snälla läs hennes kommentar och titta på bilden! http://blandrashundar.ifokus.se/discussions/51aa7532ce12c4076d003f7f-agility-ett-renrasigt-helvete#14
 

Till minne av en vacker tik



Inga bilder tillhör mig, de är från länken nedan, men jag kom över länken när jag läste om en döv sheltie.
Jag skulle vilja måla henne någon dag!
 
Dövhet bland dalmatiner är för det andra ett av rasens största problem, fick jag veta av Herkules uppfödare. Hon sa även något i stil med att ljusa (även ljust bruna) ögon kan utveckla blindhet.

http://www.deafdogsneedavoice.com/1/post/2011/05/in-memory-of-dora.html
 
 
 

Trams vid Hööks i Valbo Köpcentrum


Solige solen, Izor, mitt i kalla vintern

 
http://www.izor.blogg.se/
Och min Herkules såklart.